Hamilton är en mastodontskrivare som gillar att breda ut sig över fyrsiffrigt sidantal och i normala fall brukar det fungera alldeles utmärkt eftersom även storyn brukar breda ut sig rejält. I fallet med TGNR är det tyvärr så att storyn snarare är en enkel deckare med en alientwist och ett par tv-spelskaraktärer inslängda för att fungera i formatet. Det fungerar inte – det traggar och traggar och traggar.
Det finns ljuspunkter – Angela, bokens coolaste fokus har skinnet på näsan, hårdheten och den härliga sparka-rumpamentalitet som varje underhållningsepos behöver. Hennes öde och historia är gripande – hennes sätt att hantera sin omgivning ibland något skrämmande men hon håller, räcker och blir över. Resten av det massiva persongalleriet är dock inte så särdeles mycket att yvas över. Polisen Sid som nystar i den mordgåta som är så central och hans team, hans chefer och den politik som omger hela hans värld känns, förutom teknikbubblandet, som ytterligare en tv-deckare med kända karaktärer. Vi har sett dem förut och lär tyvärr stöta på dem igen så länge den här formen av tv är billig och fortsätter sälja. Nu är det ju ingen TV- serie utan en bok och det gör inte saken mycket roligare…faktiskt inte roligare alls.
Nu är Hamilton dock underhållande även när han är banal och trist och The Great North Road är läsvärd som underhållning i det lilla men om man har en prioriteringslista på bokinköp platsar den här på reservbänken.
